Dagen började med en föreläsning, för oss nya elever, om att förebygga stress. När vi gick därifrån var det några av oss som kände oss mer stressade än när vi klev in, vilket kändes lite kontraproduktivt.
I början fick vi begrunda en bild med massor av ord som skulle beskriva några av de känslor som vi kanske upplevde så här i början och jag blev nöjd med mig själv som bara kände igen det enda positiva ordet: Roligt.
Sen gick det utför.
En del av föreläsningen handlade om att underhålla sin hälsa för att orka med, bland annat genom att:
Motionera. Den känner jag att jag har ok-stämpel på.
Mat. Har jag väl slarvat lite med, så den får jag jobba på.
Sömn. Det var väldigt viktigt med sömn. Vi med småbarn sneglade på varandra och fnissade lite.
Kärlek. För oss som var i relationer var det viktigt att bibehålla en god relation under studietiden. Vi med småbarn fnissade lite mer nervöst.
När det sen pratades om att begränsa studierna så att man i alla fall hade en dag ledig per vecka, sätta gränser för hur länge på kvällen man fick plugga, förbereda sig för tentor på 6 timmar som var otroligt stressande och senare nämdes att unna sig skönlitteratur ibland, om man hade tid, då sjönk modet lite.
Vi med småbarn äter kanske kasst, motionerar när vi kan, sover undermåligt och vårdar relationen så gott det går mellan blöjbyten och hysteriska utbrott. Så vi är inte någonstans lämpade för att studera då eller? Det var i alla fall så några av oss upplevde budskapet.
Dagens föreläsning om att förebygga stress hos elever blev snarare en svettig, ångestfylld föreläsning i Vad har du gett dig in på människa?!
Sen hade vi lektion inför grupparbetet och strukturen kring rapportskrivning. Alla i gruppen fick ågren av hur stort och komplicerat jobbet plötsligt lät, vilket säkert var färgat av morgonens Stressa inte upp er fast det här kommer bli jätte-jätte-jätte-jobbigt och kom ihåg att det är jättesvårt att komma in på den här utbildningen.
Men så satte sig gruppen och började arbeta.
Alla engagerade sig, diskuterade, jobbade på och var överens. Efter lite mer än 2 timmar var PM skrivet, 2 intervjuer med socionomer inom beroendevård bokade och arbetet uppdelat. Man är inte på Komvux längre. Vi andades ut, skattade och sa till oss själva att tagga ner lite. Det kommer gå bra det här.
Kommentarer