Underhållande.

Febern fortsätter att ligga mellan 38,4 och 38,9 vilket känns rätt långt från mina vanliga 36,2. Halsens lymfkörtlar är svullna till en golfbolls storlek. Varenda muskel, ligament och cell i kroppen har febervärk. Jag är kokhet samtidigt som jag fryser som om jag stod naken utomhus mitt i kalla vintern (eller stod naken utomhus i det här sommar vädret kanske). Jag producerar imponerande mängder snor som med allt snytande ger mig återkommande näsblod. Till det kommer självklart huvudvärk.
Herr B.o.B. tar med sig Pyret på morgonen så får hon spendera dagen med att göra utflykter tillsammans med farmor. Det är säkert roligare än att sitta hemma med mig just nu.
Själv ska jag ta hand om Polarn. När jag knappt kan ta hand om mig själv. Polarn som är bebisen som aldrig skiter eller sover. Eller, nu är jag orättvis, hon skiter ju en gång i veckan, vilket självklart inföll igår mitt i feber yran, och hon sover ju mellan 20/21 och 05/06 förutom en eller två amningar på en kvart, vilket är GULD men innebär att hon bara sover två eller tre gånger under dagen i max 30 minuter.
Annars vill hon bli road. Nu kan ju inte tremånaders bebisar göra så mycket men det är stört omöjligt att få henne att förstå. Så vi har:
Hoppat i knät.
Snackat med kompisarna i sängen.

Snackat och boxats med kompisarna i babygymet.

Snackat med kompisarna på gardinen (som är samma kompisar som fick Pyret att lugna ner sig under skrikochpanik perioden).

Däremellan har vi ammat (det var brakibrallan-dag igår så hon åt kopiöst mycket) och bytt blöjor.

De gånger hon har sovit har jag försökt peta i mig mat.

Nu ska vi ta oss igenom en dag till men imorgon abdikera jag och tänker vara SJUK. Alltså ligga i sängen, sova massor, bli serverad och inte roa någon familjemedlem överhuvudtaget. 

Så jag ger mig den på att jag är frisk imorgon. Fast det skulle ju också vara skönt.