Jag såg på Djursjukhuset igår där de undersökte en gravid elefant. Elefanter är ju gravida i nästan två år.
Känner igen det där.
Det verkar dock som att det var en mindre bra idé att leka elefant, för kroppen är fasiken inte mycket att ha nu längre.
Även när polarn sover bra är jag så trött att jag är gråtfärdig (innan ni undrar, ja, mina järnvärden var okelidoki på 147).
Jag är yr till och från under dagarna.
Jag mår illa vid varje amning.
Jag får huvudvärk som ibland går över till migrän.
Jag har problem med ryggen.
Jag är inte överens med magen.
Jag har hår och hud som är torrt som fnöske.
Jag blir flåsig vid minsta tempoökning eller uppförsbacke.
Jag har svårt med det kognitiva.
Och då är graviditet ingen sjukdom utan ett fullt naturligt tillstånd.
Det börjar bli lite tröttsamt att inte känna sig riktigt pigg eller kry, jag saknar att ha ork istället för ont. Så jag struntar i om det är naturligt att vara sliten efter en graviditet och att det tar tid att återhämta sig.
Fröken Babar har gnällt färdigt nu.
Kommentarer