Efter allt snor kommer solsken.

Ibland måste man nå botten för att kunna ta sig upp igen och jag har varit på botten den senaste tiden, jag har mått skit, rent ut sagt.
Men så vänder det, jag spottar i näven (fy vad äckligt) och tar tag i svallande känslor.
Det är ju det där med att man inte ska oroa sig för saker man kan påverka, de ska man ta tag i och man ska inte oroa sig för saker man inte kan påverka för att det är slöseri med energi. Nu tar jag tag i det jag kan påverka och slutar ödsla energi på det som är bortom min kontroll.
Låter det flummigt?
Det känns flummigt.
Det känns lite Carpe Diem fast jag inte är det minsta lik Robin Williams.
Fast jag vill inte kontrollera så mycket, jag vill inte kämpa i motvind, jag vill inte ana det värsta, jag vill inte se problem, jag vill inte vara negativ, jag vill inte gnälla så jäkla mycket både hos andra och i mitt eget huvud, jag vill alltså inte vara så mycket B.o.B. längre.
Nu ska jag försöka släppa kontrollen, slappna av, våga tro, se lösningar, vara positiv och lite happy.
B.o.B. ska försöka bli Glad och Nöjd. Försöka. Göra mitt bästa.

Hur man är som person kan ju vara svårt att ändra på, men det är inte omöjligt, jag har ändrat mig lite då och då genom livet och det har haft samma procedur då som nu, jag gnäller, jag är less, jag trivs inte, jag mår dåligt sen tar jag tag i det. Jag gillar att ta tag i saker. Min filosofi är att man får gnälla hur mycket som helst över saker så länge man till slut tar tag i dem. 

Nu vill jag ta tag i B.o.B. för jag har fått nog, jag nådde botten, jag klev över gränsen. Som att man tittar sig i spegeln efter att ha fått nya glasögon och inser att den där bekväma favorit klänningen inte alls passar, den är egentligen rätt ful.

Jag vill vara nöjd, glad, bekväm, tålmodig, rolig, trygg och lugn. 

Det kommer gå, med lite övning. Lagom tills efter att vi alla har snorat klart kommer det komma solsken.