Bah humbug, säger jag.
Det där är ett uttryck skapat av någon obotlig optimist, eller någon som fått så mycket stryk av livet att den försökt hitta någon mening med allt jävelskap.
För via mobbing i hela grundskolan, gallsten och operation, elaka pojkvänner, en drös infektioner på rad, gå in i väggen, absurd arbetsplats, ofrivillig barnlöshet, utomkvedshavandeskap, meningslösa dödsfall, flertalet misslyckade ivf, ett kolikbarn, en bläig graviditet och ytterligare ett kolikbarn så borde jag gå omkring som Hulken.
Men se, förutom den gröna tonen som illamåendet vid amning ger och det lätt irrationella och hetsiga temperamentet så finns inga likheter.
Det som inte dödar en gör en inte starkare, det gör en bara lite skadad, ärrad och sliten.
Fem veckor efter förlossningen har jag visserligen höfter breda som ladgårdsväggar och en mage som liknar en sliten saccosäck men har rasat all vikt och redan börjat tappa så där vidrigt mycket hår. Det liknar mer en jävulskt sliten människa än en stark sådan.
Fast ja ä int' bitter.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer