Ibland, så där lite då och då, så är jag otacksam. Eller rättare sagt, jag känner mig otacksam. För jag dras med en känsla av att med vår bakgrund så "får" jag inte gnälla över föräldraskapets trista bitar.
Det där med att vara på samma jobb alla dagar i veckan på alla tider på dygnet.
Att alla dagar ser likadana ut.
Att lyssna på gnäll, skrik och gråt alla dagar om året.
Att byta blöjor.
Att mata.
Att inte ha så mycket vuxet sällskap.
Att inte få sova, äta och gå på toaletten.
Att kroppen är sliten och aldrig verkar återhämta sig riktigt.
Att det är stökigt och skitigt någonstans hela tiden.
Men ibland struntar jag i om jag är otacksam och känner mig less på det där i alla fall.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer