Polarn har ju, självklart, ärvt pyrets kläder, bland annat har hon ärvt en pyjamas med Nalle Puh på.
Pyret har koll på Puh.
Pyret har en likadan pyjamas i sin nuvarande storlek. En av flera pyjamasar.
Imorse såg pyret att polarn hade den pyjamasen på sig för första gången och gav ifrån sig ett litet tjut. Hon hoppade ner från soffan, tog mig i handen, ledde in mig i sitt rum, sa pjama-pjama-pjama, hoppade framför sin garderob, ryckte mig i handen för att få komma upp i famnen, bad mig öppna garderoben, sträckte sig in, grävde bland sina pyjamasar och drog fram sin Puh pyjamas. Lycklig som attan sprang hon sen ut och satte sig bredvid polarn och pekade på båda pjama.
Lite impad blev jag. Nog för att jag är programmerad till att tycka min unge är något i särklass, men ibland känns det som att lilla, lilla pyret kan så väldigt, väldigt mycket.
Nu är ju frågan hur länge jag behöver vänta innan jag kan dra någon slags nytta av denna intelligens och företagsamhet.
Kommentarer