Lilla fröken är på bäst humör om hon kan själv.
En sak hon är väldigt bestämd med att hon kan själv är att äta frukost. Hon får gröt till frukost. Gröt med lite fruktpuré.
Vi inte helt överens om att hon kan äta gröt själv. Fast hon sitter där och skakar bestämt på huvudet när jag sträcker fram skeden och skulle efter några försök till övergå till fullskaligt krig, så då får hon äta själv. Jag ger mig in i många krig med henne men jag gillar inte att kriga om mat.
Skopa upp och stoppa i munnen, kör jag som mantra.
Och det gör hon.
Det går hyfsat bra trots allt, majoriteten hamnar faktiskt i henne snarare än utanför. Problemet är att den där gröten är som Karlssons klister. Det som hamnar utanför torkar in på några sekunder och kräver näst intill stålull att få bort.
Något citat jag såg någonstans sa att barn måste få kladda när de lär sig äta och så är det säkert. Men jag måste inte gilla det.
Däremot gillar jag att hon blir så stolt över sig själv efter varje sked, ibland så stolt att hon lägger ifrån sig den kladdiga skeden och ger sig själv en applåd. Det gör ändå allt kladd okej och att det känns som rätt beslut att inte ge sig in i krig.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer