Jag sorterade in bebiskläderna, alla små bodys, strumpor och byxor. Storlek 50 för sig och 56 för sig. Självklart bara det neutrala, det känns onödigt att packa upp chockrosa och klänningar när vi inte vet.
Vilken märklig känsla.
Att gå från att ligga i sängen och kramas, pussas och kittla pyret. Känna små fingrar som flätar in sig i mina och smeker min handflata, känna hennes andetag mot min kind och höra henne kikna av skratt när jag blåser henne på magen. Till att plocka bland hennes kläder, som hon alldeles nyss hade på sig, för att någon annan ska ha dem. De är ju pyrets. Jag riktigt känner henne i dem när jag plockar med dem.
Det känns så konstigt att de ska användas igen, det hade jag ju aldrig föreställt mig. Vilket säkert är anledningen till att det känns konstigt, om vi hade planerat för fler barn så hade jag kanske föreställt mig ett annat barn i dem från början.
Samtidigt känns det skönt att de får en chans till, en del plagg var jag så otroligt förtjust i att det gjorde lite ont att lägga undan dem.
Sen är de ju så små.
Så väldigt små.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer