Tralla la la la.

Första besöket på öppna förskolan är avklarat, det var fina lokaler och trevliga förskollärare.
Pyret diggade besöket, det fanns massor med saker att pilla på, människor att glo på och saker som hände. 
So far so good.
Men.
När personalen förklarade vad som "hände" där och sa att barnen brukade ligga på filtar eller kuddar på golvet blev jag lite tveksam. Pyret, liggandes på ett golv? Det var ju inte riktigt därför vi var där.
Det visade sig också att nästan en timme ägnades åt att sitta med barnet liggande i knät under en sångstund. Jag kan säkert komma över min motvilja att sitta och tralla i grupp, kanske kan jag lära mig några av sångerna också, men att pyret ska nöja sig med att ligga och glo på mig medan jag sjunger för henne är en omöjlighet. Så pyret fick sitta, och stå, i mitt knä och spana in den lilla sånggruppen istället, vilket i och för sig roade henne nästan hela stunden.
Fast en titt runt rummet och jag förstod upplägget. De andra barnen var mellan tre och fyra och en halv månad och de var som bebisar i den åldern tydligen är, små högar som glor och möjligtvis ler lite grann. Inte små energiknippen som tittar på allt hela tiden, studsar i knät, sliter och drar i saker, ler, skrattar och pratar med alla. 
Pyret är verkligen den udda fågeln i sällskapet.
Hon ser inte ens ut som de andra bebisarna, de ser fortfarande ut som... ...bebisar.
Både BVC och förskollärarna sa att hon nog skulle bli trött av besöket.
De hade fel.
Hon var i gasen många timmar efter att vi kom hem.
Vi får väl ta öppna förskolan för vad det är, terapi för min sångfobi, något för mig att göra och inspiration för hur man roar pyret på nya sätt.