Hög volym.

Pyret har (tvi-tvi, peppar-peppar, jag-borde-verkligen-inte-säga-något) haft några bra dagar.
Vad skönt, lite lugn och ro, frid och fridfullt.
Ha!
När pyret är på gott humör och roar sig som bäst med leksak, snuttefilt eller favoritprogram på tv (som är hockey för att vi har ett alldeles normalt barn), så visar hon sin glädje genom att... ...wait for it... ...skrika.
Ett fjrotis-som-väntar-utanför-Grand hotell-på-Justin Bieber-skrik kombinerat med att veva friskt med armarna och slå nävarna kraftfullt mot magen, bordet eller leksaken.
När hon inte skriker av lycka eller missnöje då pratar hon.
Med en knarrig-dörr-på-spökhus-röst.
Ääeeeääääeeeääeeeääeee, låter det.
Fast hon sover ju ibland, då får vi ju lugn och ro.
Eller, just det, hon kämpar mot sömnen med näbbar och klor, troligtvis för att hon drömmer massor när hon sover nu, mest verkar det vara mardrömmar som får henne att gny, vrida och vända sig.
Den positiva utvecklingen är väl att hon har lärt sig att fiska upp nappen från napphållaren och trycka in den i munnen. Ibland på sidan, ibland upp och ner, men ändå, hon tystnar i en minut eller två.
Jag undrar om man kan få hörapparat inopererad bara för att man ska kunna stänga av den.