Fortsätt till huvudinnehåll

Offentlig försvarare.

Varför har människor sådant behov av att försvara pyret?
När jag förklara rakt upp och ner vad det lilla livet har haft för sig, vilken volym hon använt och hur många gånger per dag jag räknar till 100 (10 räcker inte på långa vägar, jag utnyttjar Matematik B kursen till max) så uppenbarar sig ofantligt ofta ett leende följt av "Men hon verkar ju så lugn nu."
Oh well.
Kanske har jag lärt henne gott uppförande i offentligheten, kanske är hon ögontjänare, kanske jävlas hon med mig, kanske ser du bara en av de få goda stunderna på dagen.
"Men hon verkar ju så lugn nu." borde kunna anmälas som hets mot folkgrupp. Det är liksom illa nog att ungen skriker mig i ansiktet i två timmar trots att jag ler, skrattar, klappar händer, dansar, sjunger, bär och gungar, för att skina upp som en sol när någon annan bara tittar på henne, don't rub it in liksom.
"Men hon verkar ju så lugn nu."
Vad kan jag säga? Det verkar väl jag med? Skenet bedrar.

Kommentarer

MF sa…
Jag lider med dig kära vän!

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.