Vi avslutade påsklovet och inledde våren med ett besök på Skansen. Det blev så tydligt hur det var precis vad vi alla behövde, som att vi kunde andas för första gången sedan sportlovet. Allt som hänt, all oro, alla saker vi kämpar med var borta för en stund. Kvar hade vi sol, öppna platser och att ta dagen som den kom.
Vi åt våfflor på en parkbänk och mindes den där gången en fiskmås snodde Pyrets korv.
Vi tittade in i kyrkan.
Vi tittade på djur som njöt av solen och enades om att vi vill ha en utter eller en sån här:
Vi åt korv och tittade ut över Gröna lund och Pyret berättade om allt hon åkt när hon förra sommaren var där med klassen.
Vi tog vägen hem via färjan till slussen så att vi fick promenera lite till och känna av våren.
Lugnet höll i sig resten av dagen; medan vi ordnade frukostmiddag med chiapudding, croissant med äggröra, färska bär och melon. När vi tog med katterna ut och Ännumindrefjant var jättemodig. När jag introducerade arvsmassorna till gamla serien Lie to me och de blev imponerade.
Det var nästan så att vi inte behövde tänka på det jobbiga som väntar imorgon, det fick inte plats. Inte förrän huvudet landar på kudden, då tog oron över igen. Vi håller kvar den här dagen lite till, sa jag, vi släpper den inte än och tar morgondagen imorgon.
Jag vill också vara kvar i solen på Skansen lite till och slippa hantera allt.
Kommentarer