Jag vaknade vid tvåtiden natten till idag, vilket såklart aldrig är trevligt, men mindre trevligt när man vaknar av ihållande mensvärk. Rent tekniskt borde det vara ägglossningsvärk, men vem vet med den här kroppen. Inte alls trevligt var det, rent av otrevligt faktiskt.
Promenad till skolan för all lämna Polarn.
Den där värken höll i sig hela natten, kröp in i drömmarna till och med. Och är man så ihärdig så följer man självklart också med till jobbet och stannar kvar ända tills jag stämplar ut, som en osjälvständig prao.
Utan att visa minsta tecken på att avta tänkte jag först att jag skulle hoppa över träningen, men sen tänkte jag om. För ända sedan mellanstadiet har jag blivit pepprad med budskapet att det bästa för att lindra mensvärk är fysisk aktivitet.
Jag skulle inte säga att jag har motbevisat saken, eller att det är en lögn, men jag kanske kan nyansera bilden lite grann:
Promenad till jobbet (mest uppförsbacke).
Många steg på jobbet.
Många steg hem.
Styrketräning nästan 30 minuter om man räknar vilan mellan sets. Lite stretching efteråt.
Mindre mensvärk? Nä.
Funkar inte på alla?
Funkar inte på ägglossningsvärk?
Funkar inte på måndagar?
Vem vet, men jag har lika jäkla ont. Å andra sidan kanske värken skulle varit ännu värre utan rörelse.
Kommentarer