På uteplatsen stod grillen, som Herr inte ville ha med sig. Jag vill inte heller ha den. Nu var det så dags att montera isär den och forsla bort den. Det var också nu det var så dags att ångra att vi köpte en sån där grill på en ställning, istället för en liten klotgrill som hade gått att släpa bort som den var.
Det kompenserade inte alls, men var en mycket trevligare upplevelse.
Jag lyfte på skyddsöverdraget och pulsen steg högre än under morgonens löprunda. Snabbt som attan kröp spindlarna ut från överdraget, eller längre in. Jag fick därför vända detta pollentäckta åbäke upp och ner och skaka ut hyresgästerna.
Några små, några långben, några såna här:
Japp, det var en intressant fobibehandling som pågick innan grilljäveln var nermonterad och avlägsnad.
Min belöning var en schysst hemgjord hamburgare.
Nu ska jag försöka sova utan att tänka på att jag vet var de där rackarna sprang och gömde sig.
Kommentarer