Polarn hostar fortfarande så att hon nästan kräks emellanåt, men febern har gått ner till hanterbara 38 grader. Om det inte vore för att allt leder till tårar så skulle man kunna tro att hon mår hyfsat igen.
De vill att jag virkar en mössa till katten. Högst oklart om hon kommer gå med på det, men idag var det skönt att ha "Mamma virkar" som ursäkt för att långsamt dö i soffan tills avlösningen kom klockan 19.00.
Pyret hostar rejäl slemhosta, men glest under dagen. Inte så värst påverkad i humöret, men inte någon vidare aptit, vilket hon själv var fundersam över.
Jag har knaprat Ipren så mycket jag fått, för att överleva en heldag ensam med arvsmassorna. Måltider att servera, pysselprojekt att assistera och en miljon frågor, samtidigt som det här utvecklar sig till förkylning/influensa med nära döden upplevelse. Allt gör ont, jag fryser så jag inte kan röra vid min egen hud med ispinnarna till fingrar för då börjar jag gråta, jag vill ändå gråta hela tiden, svag hosta, lite snuva, huvudvärk och yrsel.
Jag har parkerat arvsmassorna framför tv:n sedan efter lunch, gett dem godis och gömt mig i hörnet av soffan och försökt använda deras senaste önskemål som ursäkt:
Jag chattade med en kompis vars 16 och 20-åring däckat och hon fått ta hand om dem, för det slutar man ju inte göra, och nu oroar sig för att bli sjuk själv. Vi mindes den gamla goda tiden när man fick vara ifred när man blev sjuk. Bara ligga till sängs och halvsova hela dagen och helsova hela natten. Det kan ju vara en bidragande faktor till varför man också blev frisk så mycket fortare på den tiden.
Nu ser jag fram emot att försöka sova med dubbla täcken och tjocktröja till dess att febern vänder och jag är åter tillbaka till att svettas ihjäl. Dessutom kommer jag garanterat få en kamin på var sida om mig lagom tills feberfrossan släpper.
Krya på mig liksom.
Kommentarer