Fortsätt till huvudinnehåll

Utveckling

Dags för Polarns utvecklingssamtal. 
Det gick alldeles utmärkt.

Sammanfattningen är:
Hennes kunskaper i svenska var helt i nivå med vad hon skulle kunna. Inga konstigheter.
Hon verkade tycka om matematik och gav enligt läraren fantastiska beskrivningar på hur hon kom fram till sina svar. Även där var hon i fas med målen. 
Normalt bedömde de inte engelskan men för henne ville de göra det. Hon hade i uppgifter visat att hon låg långt före i kunskapsnivå, och kommer därför få lite svårare uppgifter för att inte bli uttråkad. 
Eftersom lärarna uppfattat att de som klass ärvt en del svårigheter sedan förskoleklassen när det kom till ordning, kommenterade de också samlingar och genomgångar tillsammans med alla elever. Polarn visade enligt lärarna att hon var uppmärksam, lugn och noggrann. Hon lyssnade på instruktioner, väntade på sin tur och följde reglerna. De ville noga påpeka att de såg det och att de såg henne, för de förstod att det kunde kännas som att fröknarna bara ägnade tid och uppmärksamhet till de som stökade. De ville också berätta att de var säkra på att kunna få en lugn och trygg klass med lite till arbete. 
De uppfattade också att hon verkade vara en person som gillade att klura, var påhittig och gillade att få lite utmaningar. Hon var till exempel den enda i klassen som hade klarat av dagens utmaning där de skulle i olika steg lösa en uppgift med hjälp av koder.

Polarn var nervös, men väldigt nöjd efteråt. Jag tyckte det kändes tryggt att lärarna uppfattat att klassen behövde jobba på lugn, ordning och ett gott klimat. Det verkade som att de tog "stöket" på mycket större allvar.

Sen verkar Polarn för övrigt ärvt min engelska- gen. Oklart hur, men jag lärde mig engelska sjukt tidigt och rättade läraren i mellanstadiet när vi hade glosförhör. Väldigt märkligt att bara kunna sådana saker utan ansträngning eller exponering. 

Självklart fick Polarn, precis som Pyret fick, välja fika på en helt vanlig vardag när det gick så här fint. Hon ville ha köpta små muffins som hon fyllde med mosade hallon och strössel, och dekorerade med färska blåbär, hallon och jordgubbar. På tal om att vara lite klurig. Jag fick toppa firandet med att göra hemgjorda köttbullar med potatismos och gräddsås. Tur att jag kunde vara ledig på eftermiddagen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.