Inte helt fel.

Trots den initiala efter-semester-skräcken och totala smockan av att vara igång med jobbet igen, så är det rätt skönt.

Jag trivs ju. Jag gillar mina kollegor, har till största del arbetsuppgifter som är roliga och lagom utmanande, och en helt acceptabel arbetsbelastning. Och dessutom så fina chefer. Sen är det ibland tungt, svårt och tradigt, men vilket jobb inom människovårdande yrken är inte det.

Så även om jag är så trött och sliten att jag har svårt att känna hur jag ska ta mig igenom arbetsdagen, så är den samtidigt min fristad. Där jag kan fokusera på annat, stänga dörren och jobba ifred, veta vad jag ska göra och få dricka kaffe utan att bli störd. Två gånger i veckan får jag dessutom frukost serverad, det händer ju max en handfull gånger per år annars.

Att jag har det gott på dagarna betyder inte att jag på något sätt släppt känslan av att jag måste nyttja dessa sista sommardagar. Vi äter lunch ute och jag promenerar hem i solsken, men helgen kommer. Tänk om det blir ännu en "Jag vill inte" eller handla/städa helg. Vilket extremt slöseri. Lika bra att fokusera på jobbet.