Fortfarande usel sömn.
Fortfarande rethosta.
På jobbet pågår byggarbete så att flera timmar spenderas i ett buller/skrap/borr-ljud i nivån att man knappt hör kompisen på andra sidan skrivbordet.
På jobbet kommer tvära kast från både höger och vänster.
Tusen tankar maler dygnet runt.
Ryggen börjar paja igen.
Då är det ju ett ypperligt tillfälle att tacka ja till att ingå en föreläsargrupp.
Korkat.
Idag var det stadsvandring och middag med alla läkare. För att sitta i ett pratglatt sällskap i en stökig resturang när man varit på bygg-arbetsplatsen hela dagen är mysigt.
Imorgon ska jag föreläsa fast jag knappt hunnit förbereda mig, och den tid jag avsatt till det imorgon fick knapras av på grund av patient i kris.
Jag måste börja säga nej. Det känns som att hjärnblödning eller hjärtinfarkt innan 45 känns rimligt annars.
Men snart är det helg, det är ju alltid något.
Kommentarer