Fortsätt till huvudinnehåll

Aj aj aj aj buff.

En planeringsdag kan vara ett välkommet avbrott i vardagen. Att istället för samma gamla vanliga rutin, höra kollegor berätta om olika åtaganden, spännande påbörjade projekt och nya infallsvinklar. Sen hör det ju till att man får lunch och fika.

Fast.
Lunchen var en sallad.
Till ena fikapausen fick vi en kanelbulle.
Till den andra fikapausen fick vi bara kaffe. Och nej, det är inte tillåtet att skriva "Fika" om det innebär att man hämtar kaffe i automat. Då är det "Kaffe/te-rast". För att kalla det "Fika" så ska det serveras något till. Viktigt.

Sen ville ju duktiga kollegor visa upp andra kunskaper de besitter. Som att ha Mindfullness.
Jag är allergisk mot det, jag klarar verkligen inte av det, förstår inte hypen. Säger man det så får man ju höra härlig pseudopsykologi att det är just därför man är en sådan person som behöver lära sig Mindfullness. Så bra försäljarknep. Du som gillar det vill ha det, du som inte gillar det är den som behöver det. Det är ju liksom inte tillåtet att högt uttala att man inte gillar Mindfullness i dagens samhälle, för då är man en spänd, stressad, skeptiker som bara inte förstår sitt eget bästa. Typ. Då kanske jag vill vara sån och istället koppla av och vara i nuet med hjälp av en rask promenad, en halvtimme på crosstrainer eller att sortera bland ungarnas pärlor. Jag är också allergisk mot att försöka stöpa in alla sorters människor i en och samma form, förresten.

Vi fick också smaka på lite träning. Som en kort Tabatha. Jag dog. Idag har jag sån jäkla träningsvärk. Antar att jag har muskler som blivit lite bortglömda ett tag. Förutom att det var rätt opraktiskt att ha ett träningspass som gjorde alla svettiga, mitt på dagen, i en konferenslokal, så var det en bra påminnelse om att man inte behöver gå en timme till gymmet för att musklerna ska få jobba. 

Jag avslutade dagen med en härlig middag med pluggisarna. Den grundades av i lagom tid, men sen var det så klart lite pendelstrul så det tog lite längre tid att ta sig hem. Alltså har jag löjlig träningsvärk och är trött i kvadrat idag. Men fick ändå jobba över en stund.

Nu ska jag därför däcka totalt och minnas att det är snart helg igen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.