Fortsätt till huvudinnehåll

Tystnad råder.

Våra arvsmassor har samkört sina talanger och beslutat att använda dem i mesta möjliga mån, samtidigt. Med det menar jag att de båda pratar så ofantligt mycket för tillfället att jag känner mig som Carola framför vindmaskinen när hon sjunger Fångad av en stormvind.

Pyret peppar en med frågor så snabbt och intensivt att man inte ens hinner svara på den första innan nästa kommer. Om man vid nästa fråga fortfarande försöker svara på frågan innan, då blir hon irriterad för att man inte svarar på frågan. Den andra frågan, alltså den innan, är redan passé eller så återkommer hon till den när hon hunnit processa att hon aldrig fick ett bra svar på den.

Polarn har mer av en taktik som innefattar berättande. Hon ska berätta om saker hon tänkt på, eller som har hänt någon gång mellan alldeles nyss och 3 år sedan. Det ingår i berättandet att hon gärna ska upprepa saker, ofta tills dess att man har gett henne den respons hon önskar i den stunden. Hon vill också gärna byta ämnen i sitt berättande, så det gäller att hänga med. Själv behöver hon dock inte hänga med, hennes koncentrationsförmåga är obefintlig, så hon kommer av sig, börjar om eller börjar prata om annat huller om buller.

Båda har i och för sig den där upprepande funktionen. Det förefaller höra ihop med att de önskar att jag bekräftar vad de just berättar på något sätt, men inte med enkla "Hmm" eller "Mmm".

"Mamma, kolla en rosa bil!"
"Mmm"
"Det var en rosa bil mamma!"
"Mmm, jag såg."
"Den var rosa mamma, bilen."
"Ja, jag såg, det var en rosa bil."
"Ja, såg du?"

Jag blir galen. Jag har ju redan sagt något bekräftande, ibland flera gånger om. Jag har provat att upprepa det de säger för att se om en exakt återgivning är bekräftande nog. Men nej. Det blir bara konversationen ovan, fast i omvänd ordning.

Deras pratglada period sammanfaller inte bara dem emellan, det sammanfaller även med att jag är trött som en sengångare som sovit dåligt. Dessutom inleder de exakt, eller nästan, varje mening med "Mamma". Det blir väldigt, väldigt, väldigt många "Mamma" per dag.

Jag är helt slut nu när tystnaden råder, speciellt efter en hel helg i deras snacksaliga sällskap.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.