Där satt vi på underbara Hermans igår kväll, tre nybakade studenter. Vi pratade om arbetsvillkor och arbetsuppgifter på våra nya jobb. Himla märklig känsla att vara i det "efter" som vi arbetade oss mot under våra 3,5 år tillsammans.
Det ska bli så väldigt spännande att få följa var vi alla tar vägen i våra liv och yrkesliv, nu när vi ska vara de där vuxna, professionella människorna utbildningen skulle förbereda oss på att vara. Jag känner mig ju sällan som den personen, och har väl gett upp om att någonsin känna så, men kanske att mina plugg-kompisar kommer "bliva stura".
Idag provar jag på en annan del av vuxenlivet och vabbar. Jag hjälper till att torka absurda mängder snor från Polarns lilla näsa (jag antar att det är vad som komma skall med min hals som känns som ett öppet sår och den täppta näsan) och jag har ringt till jobbet och fått hjälp av sekreteraren att boka om patienter. Bara att logga in på Försäkringskassans app och anmäla VAB känns ju som vuxenpoäng.
Jag har fortfarande inte vant mig. Att vabba samtidigt som man pluggar innebär att samtidigt försöka läsa eller skriva någorlunda avancerade texter. Nu kan jag fokusera på att bara torka snor, hämta mat och dryck och kolla tempen. Inte för att det är en baggis att ta hand om sjukt barn, tvärtom, men efter att ha kombinerat plugg och VAB dessa år känns det som så himla mycket lättare. Bara känslan av att jag faktiskt har rätt att ta hand om sjukt barn, eller själv vara sjuk, är rätt skön, för det kändes inte riktigt som tillåtet när jag pluggade. Och om man får vara sjuk när man är sjuk kanske man blir frisk fortare, och jag skulle slippa vara sjuk mest hela tiden.
Det finns kanske lite fördelar med att vara vuxen, även om det inte alltid känns så.
Kommentarer