Här går det undan.

När jag frågade hur Pyret haft det i skolan idag berättade hon att hon fått ännu en kompis, han hette Oskar. De var faktiskt jättebra kompisar nu, så bra att man skulle kunna säga att han var hennes pojkvän. Han hade frågat om han fick hålla hennes hand och sen om hon ville sitta bredvid honom. Så bra kompisar var de nu.
Lättnaden över att se henne anpassa sig så fort, och tycka att det är så spännande, är enorm. För att inte tala om glädjen.