Det märks att Pyret blir större.
Sedan en tid har hon efterfrågat att få en egen dag med mig. Inte bara så att hon vill ha mamma för sig själv, utan hon har argumenterat och resonerat kring saken. Såsom att hon har ju en stund varje vecka när hon går med herr B.o.B. till simhallen för att bli bekväm med vatten och kanske lära sig några simtag så småning om. Men då tyckte hon att det var bra om hon och jag hade något tillsammans, kanske en hel dag istället för den lilla stunden per vecka hon har med sin pappa.
Hon tyckte också att nu när hon skulle börja "storskola" så skulle hon och Polarn inte gå på samma förskola och då kunde det vara bra om de också började göra andra saker var för sig. Dessutom kände hon att hon blivit mycket större än Polarn och därför behövde få göra saker med oss på egen hand ibland.
Det gick ju inte att argumentera emot.
Så idag fick hon bestämma, och då valde hon att vi skulle till Skansen.
Sagt och gjort.
Vi var där innan de öppnade och lämnade tjugo minuter innan stängning. Vi åt glass två gånger, åt lunch på Solliden, åkte Skansentåget, hängde på Lill-Skansen, kollade in alla andra djur som gömmer sig, och gick i evigheter.
Höjdpunkten på dagen var när hon fick rida på den största hästen på den obligatoriska ponnyridningen, hon log så stort att hon såg ut som Jokern. Stoltheten var total, speciellt när den unga tjejen som ledde hästen babblade på och sa att Pyret nog kommer bli hästtjej som hon.
Den här dagen råkade Skansen dessutom ha Astrid Lindgrens värld på besök, så vi såg två föreställningar med Pippi och fick hälsa på Pippi i kön utanför (Pyret blev uppmärksammad eftersom hon helt oplanerat hade en Pippi-väska på sig).
Ganska lyckad dag alltså.
Ett annat tecken på att den lilla damen har vuxit såväl till kropp och sinne är att hon har börjat skriva dagbok. Eller, jag skriver och hon säger vad jag ska skriva. Det är ytterst hemligt vad hon skriver, pappa och Polarn får absolut inte veta. För, som hon säger, så är det där man skriver det man verkligen känner och då måste man kunna skriva vad som helst utan att någon får veta det. Jag har ingen aning om var hon fått allt det ifrån.
Så de senaste dagarna har jag fått skriva ner vad hon gjort, om hon varit glad, ledsen, arg eller gnällig, vad hon tycker om sin syster, sin pappa och om mig (nej, det är inte bara positiva saker) och om hon funderat på något.
Förutom att jag undrar vilket århundrande den här varelsen är född på, så är jag otroligt stolt över förtroendet att få skriva ner hennes tankar på det här sättet. Vilken otrolig chans att verkligen lära känna henne, och förstå henne.
Kloka unge, vad det kommer bli häftigt att få följa vad det blir av henne.
Kommentarer