Fortsätt till huvudinnehåll

Dag före helg.

Dagens uppdrag:

1. Roa Polarn som nu är feberfri och rastlös, men samtidigt trött.

2. Försöka leta rätt på information om vetenskapsläget kring behandling för våldsutövare, som jag vet finns ledtrådar och tips kring någonstans bland alla dokument jag fick på praktiken.

3. Invänta ett besked som betyder mycket.

4. Försöka bli av med ryggskottet.

Resultat:

Jag började där jag alltid börjar när jag är nervös och tankspridd; jag städade undan. Bland annat reklam. Varför i hela friden väljer Coop och Hemköp att skicka sina medlemstidningar i plats? I dagens plastbantnings-hysteri där de uppmanar kunder att skippa plastpåsen så kan de inte skicka tidningen utan plastomslag? Så onödigt. Gör om, gör rätt på den va?


Sen lugnade jag ner mig och läste lite, visade sig att jag redan läst de kapitlen så det gick fort.

Polarn ville fortsätta på vårt påspyssel. Så vi tillverkade tre fåglar till. Polarn hävdar bestämt att hon gjort tre och jag har gjort en. Och med det menar hon att jag klippte ut, sydde ihop, fyllde, klistrade, sydde och tryckte fast dekorationer, men hon valde färger och saker. 
Strunt samma, de var roliga att göra.

Polarn ville, inte helt otippat titta på My little pony, så jag började leta rätt på alla dokument och googla. Hittade bra ingångar till den uppgift jag ska göra, tror jag. Men övergick till att rensa dokument, ordna kursmaterial och ställa i ordning bokhyllan. 

Jag försökte få Polarn att lämna huset, det gick inte, istället googlade jag lite till för pluggets räkning innan jag började plocka i ordning arvsmassornas rum. När man har ryggskott var det lättare att plocka i ordning en bokhylla, än golv och hyllor i ett barnrum kan jag meddela. Men alla Barbies är på plats nu. 

Sen fick jag besked. Typ. I stort sett. Fast för en evig pessimist som aldrig vågar tro på riktigt bra saker förrän jag kan vara helt säker, så får jag vänta några dagar till. 

Med övertalning och bestämd röst fick jag med Polarn att hämta Pyret på förskolan. Vi kom utomhus! Där mötte vi upp herr B.o.B. och tog en promenad för att äta middag ute. För Pyret ville inte äta mat hemma "Det gör vi ju hela tiden". 

Imorgon är det lördag och jag klarade dagens uppdrag. Känns rätt bra. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.