Fortsätt till huvudinnehåll

Man löser ett problem och får ett annat.

När jag tycker att livet jävlas med mig söker jag tröst i att bygga bo, alltså jag möblerar, rensar och piffar. Så har det alltid varit, fråga mina föräldrar.
Det finns så mycket värre sätt att hantera kriser än att försöka göra sig en trygg och snygg plats att vara på, så jag låter det vara så. Jag tycker inte om att spela, hinner inte äta mer, jag dricker inte sprit och tänker att jag är för gammal för att testa knark så jag har inte så där vansinnigt många alternativ att välja bland på krismarknaden heller.

Efter evinnerligt tålamod från min sida fick vi äntligen till en fixar-dag i helgen. För med småbarn i hemmet så tar ju allt fixande en ocean av väntande och planerande innan det blir av. Man "måste" ju plötsligt ordna vinterkläder, gå på BVC, tvätta och andra innan-barnen-tog-det-exakt-en-kvart-nu-tar-det-en-halv-dag-och-fjorton-svettiga-utbrott saker. Köpa lördagsgodis liksom, bara det, en halv dags projekt varenda lördag för att det ska väljas n.o.g.g.r.a.n.t. bland alla bitar varav hon i alla fall bara tycker om fem.

I alla fall. Vi fixade. Vi var till stora blåa huset (IKEA) för att snabbt köpa ny säng, istället för vår lagrade 18 åring med svår gnisselsjuka, med hemkörning. Fast datasystemet var trasigt så att få ordern utskriven tog nästan en timme. Sen blev förvirringen total vid hemkörnings-disken eftersom det medföljde handskriven instruktion, så det drog ut på tiden och en tidsgräns överskreds så hemkörningen kunde inte ske förrän till kvällen.
Vi kunde heller inte komma överens om nya mattor till det ommöblerade vardagsrummet, för att det är så äktenskap funkar i det stora blåa huset, så vi fick åka runt i fjorton affärer och fortsätta att inte vara överens tills vi kom till Mio och kom överens. Fast då fanns mattjäveln bara i ett sista exemplar och vi behövde två. Innan vi upptäckte att den fanns i fler storlekar och att den också kunde funka.
Så vi hann inte ens hälften av det vi hade tänkt oss. Men innan läggdags var nya sängen på plats och allt fixat i vardagsrummet utom en lampa.
Det blev så bra, jag är så nöjd.

Nu upptäckte jag att efter ommöbleringen har vi inte någon plats att ställa granen på i år. Den som ska upp snart.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.