Det är väl så att de flesta barn uppskattar sång och musik. Det är väl inte alls speciellt att ha barn som blir alldeles till sig i trasorna för att man lägger den stora, röda, runda mattan på den öppna platsen i hallen och att det därför ser ut som den stora, röda, runda mattan i "lekrummet" på förskolan där de brukar ha disco. Eller att de därför roar sig med att dansa till barnmusik-listan på Spotify tills de är andfådda och svettiga.
Det är väl inte heller så märkligt nu för tiden att en treåring sjunger Twinkle, twinkle little star mer eller mindre felfritt.
Men nog fasiken är det lite sjukt att en liten skrutt på 18 månader springer omkring och försöker sjunga "Let it go" med hyfsade försök till kordinerade dans-moves. Lite sjukt.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer