Fortsätt till huvudinnehåll

Inget ansikte.

Jag kan erkänna att mitt generella tillstånd kan kännetecknas som förvirrat och känslosamt. För att vara konsekvent så inleder jag alla svar med: ööööhhhh???, hittar ingenting för att allt ligger där det inte ska vara och väljer att glömma allt. Dessutom blir jag irriterad eller ledsen över 99% av alla saker. Från: Jävla knappjävel som inte går att knäppa! Till: Åh vad söööhöhööt!! (Polarn dansar). Det är viktigt att vara konsekvent nämligen.

Så det är en av anledningarna till att jag inte utforskar Facebook annat än när jag har en avisering. En liten röd siffra och jag går in för att se vad någon vill, då kanske jag ser det översta inlägget i flödet just då. Det är min koll på världen i sociala medier för tillfället. Därav kanske jag framstår som mer förvirrad än jag är (omöjligt men vi kör på det argumentet) eftersom jag inte har en aning om vad människor förmedlar för information till omvärlden.

För jag pallar inte. Förlåt.
De jag känner förmedlar en humanistisk syn på livet, men några typiska FB kontakter (känner men inte känner) gör det kanske inte. Och de som är humanister försöker sprida medmänsklighet och information genom att stå upp mot främlingsfientlighet, trångsynthet och ren och skär okunskap. Fast då får man ju också veta vad andra människor tycker. Just nu pallar jag inte att se hur så många direkt eller indirekt stöttar tankar och idéer som i grunden strider mot såväl demokrati som medmänsklighet.
Jag kanske kan ta striden om att förklara alla människors lika värde sen. Jag kanske kan förklara varför man inte ska vara så snabb att döma någon man inte känner väl, lite längre fram. Jag kanske kan be om förståelse för att alla är olika en annan dag.
Men just nu orkar jag inte med alla åsikter. För jag orkar inte tänka tanken längre och behöva konfronteras med att när mina barn växer upp finns chansen att samhället möter deras mörka hår och bruna ögon med fientlighet.
Att hata lagom är omöjligt nämligen, det växer bortom all kontroll lika snabbt som en gnista i en torr julgran.

Så om jag ter mig förvirrad så är jag inte bara utbränd, inbankad i väggen och lite sliten, jag är oinformerad också. Men kanske lite mindre sur och irriterad där i min okunskap.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.