Halvvägs. Fast jag känner mig som en elefant som varit gravid for ever and ever.
Jag längtar efter att ha kläder som sitter bra, efter att inte känna mig trött, klumpig, andfådd, efter att få äta och göra vad jag vill.
Jag är lite less på att känna mig krasslig och begränsad, vilket jag gjort sen ett par dagar innan jag plussade, vilket är för 19 veckor sedan.
Jag är lite trött på att vara trött. På att vara slut klockan 21 och att vara lika slut när jag vaknar 6.30.
Det tär lite. De fysiska begränsningarna, den isolerade och begränsade tillvaron och vardagens eviga... ...vardag.
Man kan väl säga att livet känns lite mycket som mellanmjölk när jag går och längtar efter champagne. Mest kanske känslan av att livet kommer bestå enbart av mellanmjölk för så vansinnigt länge tär på själen.
Det var ju nu livet skulle få tillbaka lite bonus, spänning, krydda, njutning och äventyr efter allt slit. Istället ska jag börja om. Det känns.
Sen är det klart, när pyret kommer fram och bestämt rycker i min hand för att bli upplyft, sätter sig i mitt knä och petar på mina kläder, min mun, min näsa, tittar upp, ser mig storögt i ögonen, ler med hela ansiktet, reser sig på knä och kastar sig runt min hals, då är livet underbart bortom all beskrivning.
Men däremellan längtar jag bort lite grann, till champagne.
Jag längtar efter att ha kläder som sitter bra, efter att inte känna mig trött, klumpig, andfådd, efter att få äta och göra vad jag vill.
Jag är lite less på att känna mig krasslig och begränsad, vilket jag gjort sen ett par dagar innan jag plussade, vilket är för 19 veckor sedan.
Jag är lite trött på att vara trött. På att vara slut klockan 21 och att vara lika slut när jag vaknar 6.30.
Det tär lite. De fysiska begränsningarna, den isolerade och begränsade tillvaron och vardagens eviga... ...vardag.
Man kan väl säga att livet känns lite mycket som mellanmjölk när jag går och längtar efter champagne. Mest kanske känslan av att livet kommer bestå enbart av mellanmjölk för så vansinnigt länge tär på själen.
Det var ju nu livet skulle få tillbaka lite bonus, spänning, krydda, njutning och äventyr efter allt slit. Istället ska jag börja om. Det känns.
Sen är det klart, när pyret kommer fram och bestämt rycker i min hand för att bli upplyft, sätter sig i mitt knä och petar på mina kläder, min mun, min näsa, tittar upp, ser mig storögt i ögonen, ler med hela ansiktet, reser sig på knä och kastar sig runt min hals, då är livet underbart bortom all beskrivning.
Men däremellan längtar jag bort lite grann, till champagne.
Kommentarer