Det var dags att utnyttja födelsedagspresenten; tre timmars spa-behandling.
Det var manikyr, pedikyr och stor ansiktsbehandling på schemat, inklusive fotmassage, handmassage, nackmassage och tilltugg. Alltså precis vad småbarnsförälder preggot behövde.
Men.
Jag är ju lite... annorlunda funtad.
Jag har kanske vissa svårigheter med att slappna av, ta det lugnt och göra ingenting. Speciellt när jag ska sitta/ligga och göra ingenting medan någon annan ska göra en massa för mig. Vilket kanske märktes lite grann i att den stackars tjejen som gav behandlingarna ständigt bad mig/sa åt mig att slappna av. Det slutade hon med till sist och tryckte istället med fast hand ner mina axlar/min hand/mina ögonlock.
Men jag försökte. Jag tvingade mig att sluta tänka på listan med saker som skulle kunna fixas istället, medan jag låg och slösade bort tid med att göra ingenting. Jag tvingade mig själv att inte tänka på det flera gånger i minuten.
Andra saker jag tvingade mig själv att göra var att inte trycka i mig frukten, chokladen och juicen under de första fem minuterna, jag småplockade och smuttade. Jag lyckades också motstå reflexen att köra hårt på sliten gravid småbarnsmorsa kortet när fötter, händer och hy inspekterades under lupp. Som grädde på moset tror jag att jag lyckades hålla god min vid frågor om när det var senast jag gjorde fotbehandling: Åh, när vi var i Thailand sist (alltså för flera år sedan), ansiktsbehandling: Innan jag fick barn (på en spa-kryssning för flera år sedan), manikyr: Det var nog ett tag sen (typ när vi var i Thailand förr-förra gången för ännu fler år sen). Men jag ljög inte.
Kanske, möjligtvis, sken dock bristen på spa-kontinuiteten igenom, för tjejen försökte inte sälja minsta lilla krämburk till mig.
Nåväl, jag fick mig en välbehövlig helrenovering. Även om jag hade svårt att slappna av och njuuuta. Och det kan ha berott på vetskapen om att sånt där mys bara ger en illusion av en bekymmersfri och avkopplad tillvaro. Väl hemma väntade disk, klängig bebis och hela den där listan med saker som skulle behöva fixas.
Tillbaka till verkligheten.
Det var manikyr, pedikyr och stor ansiktsbehandling på schemat, inklusive fotmassage, handmassage, nackmassage och tilltugg. Alltså precis vad småbarnsförälder preggot behövde.
Men.
Jag är ju lite... annorlunda funtad.
Jag har kanske vissa svårigheter med att slappna av, ta det lugnt och göra ingenting. Speciellt när jag ska sitta/ligga och göra ingenting medan någon annan ska göra en massa för mig. Vilket kanske märktes lite grann i att den stackars tjejen som gav behandlingarna ständigt bad mig/sa åt mig att slappna av. Det slutade hon med till sist och tryckte istället med fast hand ner mina axlar/min hand/mina ögonlock.
Men jag försökte. Jag tvingade mig att sluta tänka på listan med saker som skulle kunna fixas istället, medan jag låg och slösade bort tid med att göra ingenting. Jag tvingade mig själv att inte tänka på det flera gånger i minuten.
Andra saker jag tvingade mig själv att göra var att inte trycka i mig frukten, chokladen och juicen under de första fem minuterna, jag småplockade och smuttade. Jag lyckades också motstå reflexen att köra hårt på sliten gravid småbarnsmorsa kortet när fötter, händer och hy inspekterades under lupp. Som grädde på moset tror jag att jag lyckades hålla god min vid frågor om när det var senast jag gjorde fotbehandling: Åh, när vi var i Thailand sist (alltså för flera år sedan), ansiktsbehandling: Innan jag fick barn (på en spa-kryssning för flera år sedan), manikyr: Det var nog ett tag sen (typ när vi var i Thailand förr-förra gången för ännu fler år sen). Men jag ljög inte.
Kanske, möjligtvis, sken dock bristen på spa-kontinuiteten igenom, för tjejen försökte inte sälja minsta lilla krämburk till mig.
Nåväl, jag fick mig en välbehövlig helrenovering. Även om jag hade svårt att slappna av och njuuuta. Och det kan ha berott på vetskapen om att sånt där mys bara ger en illusion av en bekymmersfri och avkopplad tillvaro. Väl hemma väntade disk, klängig bebis och hela den där listan med saker som skulle behöva fixas.
Tillbaka till verkligheten.
Kommentarer