Så har det börjat.
De nattliga kramperna, inte bara men främst, i vaderna.
Ett härligt sätt att vakna; känslan av att vadmusklerna är mer sträckta än huden i ansiktet på valfri 30+ Hollywood kändis.
Nu finns det ju grader i helvetet så det är allra hetast när båda vaderna krampar samtidigt. Om det bara är den ena så kan jag lätt ta den andra foten, sätta den mot foten på "kramp-benet" och häva krampen genom att sträcka ut fotsulan.
Men båda.
Jag får försöka hasa ner till fotändan på sängen och sträcka ut fossingarna mot den. Vilket inte går så smidigt när man har onda preggo-höfter, är lite yrvaken, ska manövrera förbi en kissekatt och ibland en sovande bebis samtidigt som benen är lite... ...aj:iga.
The preggo-life continues.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer