Fortsätt till huvudinnehåll

Goda råd är dyra.

Jag visste redan innan pyret kom att småbarnsföräldrar blir överrösta med goda råd.
Men jag visste inte precis hur mycket goda råd.
Och tips.
Och erfarenhet.
Och åsikter.
För att toppa detta så säger alla emot varandra.
Gör si, gör så.
Ditten och datten.
Hitan och ditan.
Man blir lite tokig.
Vi har ingen erfarenhet av små människor, så inte vet vi allt, men det är trots den korta tiden vi som har mest erfarenhet av just vår lilla människa. För dom är inte stöpta i samma form allihop.
Vi har intensivstuderat pyret dygnet runt i sjutton dagar och har hunnit prova en massa saker under den tiden. Vi börjar få lite koll på vad vår lilla människa gillar, ogillar, trivs med, har för vanor, menar med sina skrik och säger med sina miner.
Det går rätt fort att få "Det känns som..." känslan.
Visst menar alla väl, vill hjälpa till och göra vår tillvaro lite lättare mitt i det kaos som infinner sig med en ny familjemedlem. Men i slutändan måste vi välja och vraka bland alla råd och ibland säga "jättebra, men det passar nog inte oss eller pyret", utan att såra några välmenande känslor.
Det är svårt.
För man behöver andras erfarenhet, men just deras erfarenhet kanske inte passar vår lilla människa, även om det har fungerat på hundra andra små. Någon annan kanske ger ett tvärtemot-råd som passar oss bättre. Som vi vill följa. Utan att såra den som gett rådet som inte passar.
Jag inser att det bara är att bita ihop, lyssna på men inte alltid följa de goda råden, så länge det går, men förbereda sig på att behöva säga ifrån.
En snabb koll gör nämligen gällande att nästan alla småbarnsföräldrar verkar ha behövt säga till någon gång.Vi vet inte allt om barn, men vi måste få känna att vi vet bäst när det gäller just vårt barn. Sen kommer vi göra hundra misstag, precis som alla andra, men inga goda råd i världen kan hindra det.

Sen inser jag att det är ytterligare en sak jag får ta tag i när jag blir enväldig härskare; att skapa tydliga råd, som inte säger emot varandra, till alla småbarnsföräldrar.
Gör så här-punkt.
Det är så himla mycket jag måste göra när jag blir enväldig härskare att jag börjar tvivla på om jag orkar bli det.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.