Förberedande övningar.

Jag vaknade i tidiga morgontimmen, efter en mer eller mindre sömnlös natt, av en katt som pockade på uppmärksamhet.
När jag efter en timme känner att armen hon sover på börjar somna lika tungt som hon gör vill jag ändå knappt försöka dra undan den, hon snusar, smackar och snarkar äntligen i mitt öra efter lång tid av trampande tassar mot kinden (akta mattes öga vännen, aj, klor) och spinnande av välbehag.
Dessutom brukar varje försök att dra undan armen från under hennes kind mötas av ett missnöjt pipande och en utsträckt tass som hakar fast i mungipan (aj, igen katten, klor).
Men så hörs det välbekanta ljudet av en hulkande katt. Kompisen sitter någonstans och spyr. Så jag kliver upp och börjar dagen med att torka kattspya från bordskanten, stolen nedanför och golvet.
Frukosten intar jag på språng. Spy-katten är nöjd att matten äntligen är vaken och vill leka med sin godismaskin, den måste hon leka med på mattan (ljudnivå) men petar ut den på parketten hela tiden. Alltså får jag studsa upp var tredje tugga för att lägga tillbaka leksaken på mattan.
Där någonstans tänker jag "Småbarnslivet, välkommen. Jag är så redo."