Som på nålar.

Kursen jag läser nu är den 23:e.
På mindre än 3 år.
Hittills har det ju gått bra, så kanske kan man tycka att jag borde ha vant mig, börjat slappna av lite.
Nope.
Många tror att flitiga studenter som får höga betyg glider på ett bananskal genom skolan, fulla av självförtroende och lugna som filbunkar.
Igen, nope.
Jag går som på nålar efter varje inlämning och varje prov, fullkomligt övertygad om att det här är gången när de kommer på hur kass jag är.
Värst av allt är det med en ny lärare. Som nu. Jag lämnade in första uppgiften i söndags, första gången på distans dessutom, och har gått hela veckan med magknip och undrat när responsen skulle komma.
Idag var dagen. Herregud vad länge jag kan hålla andan medan jag läser!
Men det gick bra. Helt utan anmärkning. Prydligt A.
I helgen ska jag skriva klart min andra uppgift, då börjar det om med nerver på helspänn.
Undrar vad som krävs för att man ska tycka att man faktiskt är bra?
Och i vilken affär köper jag det?