Ångest.

Idag är det lördag. En lördag med väldigt fint väder till och med. En lördag denna sommar med solsken.
Vansinnigt sällsynt.
Och härligt.
Eller inte.
För jag har hela dagen vikt åt att plugga.
Eftersom att jag har världens bästa jobb så hade jag möjlighet att gå tidigt två dagar för att ägna mig åt mina andra plikter. Men en anledning till att det är världens bästa jobb är att det är så fantastiskt härliga människor jag jobbar med. Härliga människor som har stor arbetslunch på torsdagen som drar ut på tiden så att konsekvensen blir jag inte kan smita hem tidigt och kasta mig in i min uppgift. Härliga människor som ska ha middag på fredagen, så att jag tar långpromenad med en kollega efter utstämpling och sen sitter och snackar bort flera timmar på en Grekrestaurang när jag borde plugga, plugga, plugga.
Att jag dessutom är byggd så att jag inte fungerar intellektuellt på kvällstid är det en stor nackdel när jag nu ska jobba hela dagarna samtidigt som jag ska plugga. För det finns ju dom som kan sitta och skriva hela kvällarna och halva nätterna. Det kan inte jag. Efter middagen ungefär så får jag varken in eller ut något vettigt från skallen.
Så härliga, soliga lördag, ha det så himla fint! Jag sitter vid min dator och tycker synd om mig själv. Helt i onödan, för vad är lite sol mot umgänge med härliga människor?