Det var inte jättelänge sedan jag spenderade hela dagarna med att sitta i föreläsningssalar, i grupparbeten eller med plugg-grupper. Det var en massa prat och en massa information som skulle fastna någonstans där inne och det gick bra.
Idag hade vi ytterligare en planeringsdag för att få ihop vår omorganisation och jag avled redan efter någon timme.
Nog för att det spelar roll vem som pratar och presenterar, men jag lyckades förut hålla fokus även om den som pratade var lite ointressant eller saknade karisma. Det gör jag inte längre. Jag tappar fokus, blir rastlös och irriterad och efter en hel dag är min hjärna helt mosig. Vad fint att jag då skulle presentera sist av alla, när min hjärna stängt av och alla i rummet var helt förstörda. Tydligen sa jag några smarta saker som cheferna hade uppskattat, enligt min kollega, men det hade ju varit bra om jag själv visste vad jag sagt.
Dagen började fin ändå:
Kommentarer