En kollega på jobbet kom till mitt rum med en student i släptåg. Han tog mig handen och sa att jag måste följa med, han hade något fantastiskt att visa mig. Vi kom till personalköket, på bordet stod detta:
Vi hade fått present han och jag; helt makalösa bakverk. Självklart delade vi med oss med alla kollegor, för det där kunde vi ju inte äta upp själva. Jag tog en liten bakelse:
Den var bland det godaste jag ätit.
Då fick jag ju lov att prova en bit av den stora gröna tårtan som var någon choklad, saltkaramellnöt-historia. Jag kommer aldrig se på bakverk på samma sätt igen.
Allt för att vi bara gjort vårt jobb.
Sen gick jag från jobbet till utvecklingssamtal med Polarn. Läraren läste upp omdömet från den andra läraren måhända att jag är lite skör just nu, men jag blev så rörd att jag blev tårögd. Sen läste hon upp sitt eget omdöme och det var precis lika fint. Ord som "Hög nivå", "Över målen", "Du är fantastisk", "En glädje att vara din lärare" användes.
Sammanfattningen var att Polarn i sig var en fantastisk person som inte behövde några mål kring skolarbetet så därför föreslog hon att målet för denna termin skulle vara att de skulle jobba för att hon skulle kunna fortsätta vara så fantastisk, kunna fortsätta vara nyfiken och fortsätta att må bra.
Det är fint ändå att lite fina saker händer emellanåt.
Kommentarer