Efter en intensiv arbetsdag tog jag och två kollegor tåget till Uppsala. Det är ju rätt smidigt ändå, att kunna ta sig till en annan stad så enkelt.
Medan vi väntade på maten fick vi magiskt goda oliver att tugga på. Lagom när vi jobbat upp aptiten kom pizzan:
Jag har nog aldrig smakat en slags friterad (?) pizza förut, med salami- och ricottafyllning, men det var en angenäm ny bekantskap.
Eftersom vi skulle på äventyr efter jobbet behövde vi så klart börja med att äta och vi bara råkade glida in på en alldeles underbar italiensk restaurang; Paesano Italiano City.
Vi hann inte med efterrätt, så det kan ju vara så att jag behöver göra ett till besök i framtiden, för det fanns saker där jag tror att jag bara måste smaka. Eftersom att det var jag som googlade fram stället så tror jag att jag hittar tillbaka.
Sedan rusade vi, mätta och belåtna, till Uppsala stadsteater för att se föreställningen Ett svenskt brott.
Hur skådespelarna klarade av att skifta i sina roller som de gjorde, med så små medel dessutom, är ett mysterium. Men oj vad de gjorde det bra. Vilka karaktärer! Vi kände alla igen oss i så mycket av det som skildrades, ibland så att det ledde till skratt, ibland så att det ledde till ilska. Jag kommer aldrig glömma handläggaren på Försäkringskassan.
Ett plågsamt verk på flera sätt, men också fint, roligt och tänkvärt.
På något sätt klarade jag av att gå på teater som slutade 21.30 och efter det orka åka tåg i en timme och en kvart, på en fredag efter jobbet. Så himla starkt jobbat av mig.
Kommentarer