Polarn blev 11 hela år idag, eller någonstans under natten, vid 3 tror jag. Så skamligt av mig att inte komma ihåg vilka klockslag mina barn är födda, men å andra sidan kommer jag heller inte ihåg på vilken sida min äggledare är bortopererad så jag bryr ju inte om mig själv heller.
Extra tufft för mig som på lunchen var på firande av en kollega. Om man varit anställd tillräckligt länge leder 50 års firande till smörgåstårta och vanlig tårta, utöver en liten gåva. Jag har alltså ätit hela dagen.
Vi började dagen med sång och fika i sängen, för att sedan njuta av en frukost med nybakta croissanter och färska bär. Jag fick sedan en andra frukost med nybakat bröd på jobbet. Tuff morgon.
Polarn hade önskat att få äta middag på den lokala italienska restaurangen, hon är väldigt förtjust i deras bolognese. När vi beställde sa jag något i stil med att först och främst vill födelsedagsbarnet ha pasta bolognese. När vi ätit klart frågade servitören om vi ville titta på efterrätter, vilket vi avböjde för att vi redan var pasta-mätta. Istället bad jag om notan. Den dröjde märkligt länge, men det var ju för att de två äldre herrarna till sist kom ut med en portion tiramisu med sprakande isfackla, sjungandes Ja må hon leva. Så gulligt. Nu vill Polarn äta där varenda födelsedag.
Lite tufft bara att Polarn också gjort tårta till kvällen.
Nu ska jag lista ut hur jag kan komma undan att bli firad på jobbet när det snart är min tur. Jag skulle ju till skillnad från Polarn raskt välja bort en restaurang som sjunger för mig, och aldrig gå tillbaka. Vi skiljer oss åt där.
Kommentarer