Pluggkompisen skulle på ett möte på jobbet och föreslog att vi skulle luncha ihop. Strålande idé ju. I den där tornadon till vardag man lever i är det ju smart att nyttja chanserna där de kommer. Lite av en speeddating där vi hann en omgång av "Här har du mitt liv" innan vi rusade vidare. När man känner varandra väl i grunden kan man ju alltid bara plocka upp tråden precis när som helst.
Det är alltså katten till vänster som är två och ett halvt år och katten till höger som strax blir fem månader. Ville bara förtydliga det. Ännumindrefjant kommer snart döpas om till Bigfoot. Eller Hamstern, eftersom han är i tuggar-på-allt-fasen.
På eftermiddagen fick mina chefer mig att gråta, två gånger. Jag hade medarbetarsamtal och fick så fint omdöme och beröm att jag blev alldeles generad och då började jag självklart gråta. Precis så stabil och handlingskraftig som man ska visa upp sig på medarbetarsamtal. Men det är ju en ynnest att ha två chefer där man inte behöver hävda sig, prestera, eller göra sig till, utan uppskattas precis som man är. Även om man blir så obekväm av beröm att man börjar gråta.
En annan ynnest i livet är att ha galna lurviga familjemedlemmar.
Kommentarer