Inte överallt, men på vissa sträckor till och från jobbet ser det ut så här nu:
Inget grus!
Lättnaden är i samma magnitud som om jag skulle få en hel vecka utan att behöva hantera vardagen. Promenaden går kanske inte i flygande fart, för det gör inget just nu, men definitivt med lättare steg.
Inte lika lätt var det att torka upp glitter från golvet efter att Polarn och hennes kompis pysslat. Vem var det egentligen som kände sig tvungen att uppfinna glitter? Inte bara det, vem var det som sedan kom på den briljanta idén att det skulle vara lämpligt att marknadsföra som en pysselingrediens för barn? För all del, jag får ta på mig att Polarn har tillgång till glitter, även om en del har delats ut som presenter av kompisar och därför varit svårt att avstyra. Fast om inte någon paketerat saken och valt att sälja den så hade livet varit mycket lättare.
Eftersom Polarn, trots många påminnelser om att hon har ett stort skrivbord, helst sätter sig på golvet och pysslar, så har dagens glitterspya skickligt transporteras över halva lägenheten, säkert med hjälp av lurviga medlemmar. Så nu har golvet, i vissa ljus och vinklar, ett tjusigt spår av guldglitter.
Undrar hur många gånger man som förälder kan tänka "Jag orkar inte" innan man kommer skrika det högt.
Jag undrar också hur många gånger man som förälder kan tänka tanken "Jag orkar inte" och ändå bara fortsätta harva på.
Kommentarer