Kollegan och jag brukar säga till varandra om vi behöver en ställföreträdande vuxen. Med det menar vi att man behöver någon som inte bara lyssnar och håller med, utan någon som vet vad man behöver, hjälper en att ta svåra beslut och vägleder när man är vilsen i vuxendjungeln. För fy satan vad det är jobbigt att göra allt sånt själv.
Ibland tänker jag att det var så mycket lättare när jag växte upp. På tiden med Televerket. Man behövde inte välja mellan tusen abonnemang, sålla i en störtflod av information, eller plocka ut en müslisort av 20 andra. Det var inte en vardag av oändliga valmöjligheter och därför ängsliga beslut; Har jag valt rätt?
Nu romantiserar jag så klart. Klart det fanns nackdelar med att inte ha massor av lättillgänglig information och att inte kunna välja. Men vissa dagar känns det som att jag gärna skulle slippa stå med tusen skålar av kunskap och information och välja bland möjlighet efter möjlighet.
Hur ska jag övertala arvsmassorna att röra på sig mer, för i bakhuvudet skramlar all fakta om skadligheten med barns stillasittande.
Hur ska jag planera veckan när jag ska kombinera arbete med påsklov, med måltider, med arvsmassornas risk att sitta framför tv och spel, när man ständigt påminns om riskerna och skulden över detta.
Hur ska jag uppmuntra till rätt ideal när man hör om bekantas barn som trillar dit i ätstörningar och arvsmassorna pratar om hur kompisarna börjat prata om kroppar och mat.
Hur ska jag hinna med min egna vardag och göra de mest strategiska valen när jag vet vad som ökar chanserna att må bättre och orka mer, fast bara får dåligt samvete över att prioritera mig själv.
För att inte tala om ögonblick där jag påminns om vilket elavtal jag har, vilket sparande jag har, vilket mobilabonnemang, vilka försäkringar och allt annat som bara löper på utan att det finns tid att ut-eller omvärdera om det är det bästa.
Hur många gånger säger jag okej till godis, chips eller fika, och kommer arvsmassorna bli förstörda för all framtid om jag inte gör rätt.
Ger jag efter för mycket så att de blir bortskämda, eller är det studierna om att curlade barn blir de schysstaste vuxna, de man ska lyssna på.
När jag är trött, ledsen och sliten och bara inte orkar vara den vuxne i rummet, fast jag måste, det är då jag behöver en ställföreträdande vuxen som pekar med en hel, varm hand och visar var jag ska ställa skåpet.
Kommentarer