Jag vaknar rätt tidigt på morgonen, så det hör inte till vanligheterna att jag hör röster utanför sovrumsfönstret det första jag gör. Om det inte är röster av personer på väg hem från en blöt kväll så klart. Men imorse var det några som pratade utanför. Inte på ett "Åh kompis vilken kul kväll det här blev" sätt, utan med lugna, nyktra, toner.
Det visade sig när jag drog upp rullgardinen lite senare, att det var anställda på det kommunala bostadsbolaget som varit runt i alla deras områden i hela kommunen, för att sprida lite ljus.
Det rörde sig visst om mer än 6500 marschaller som tänts i ottan.
Det var väldigt vackert att vakna till, och i dessa tider behövs väl lite ljus, värme och fina gester.
Som att vi i år fick julklapp på jobbet. Det har inte hänt på många år. Presentkort på 660 kronor känns ju inte illa för en som inte är bortskämd.
Kommentarer