Nästa på kö.

Så var det Pyrets tur.
Jag kände en liten plita igår när jag kliade ryggen så som hon alltid vill vid nattning. På morgonen var det en i pannan, tre på magen och två till på ryggen.
De var så små, såg ut som pyttesmå finnar, så jag var lite tveksam under dagen. Men sen försvann humöret allt mer för varje timme och när jag kom hem till nattningen, efter att ha varit borta några timmar, så klagade hon över att de sved och kliade. Då var det också synliga blåsor. Pyttesmå jämfört med de Polarn hade, men ändå mycket mer påtagligt att det var vattkoppor. 

Så nu kör vi rond två. Än så länge i mycket mindre omfattning, men en mycket mer besvärad arvsmassa.