Så började ett nytt år.
Jag har slutat säga att "det här ska bli ett bra år". Det blir det år det blir, bra eller dåligt, bättre eller sämre. Eftersom ens egen ansträngning inte ger den utdelning man kan bli vilseledd till att tro så känns det bättre att bara ta det som slängs i ens väg med ett jämt humör.
Livet är inte gott, det är inte ont, det är inte orättvist, det bara drabbar en.
Som igår. Arvsmassorna sov till strax efter klockan 8 och till klockan 9. Så självklart var jag klarvaken redan innan klockan 7. Ruskigt orättvist, eller bara biologi? Det är som att kroppen inte längre kan sova mer än 5-6 timmar eller längre än till 7.
Eller som att ha varit däckad sen den 21 och äntligen börja känna hopp om livet och då inleda det nya året med dubbelsidig ögoninflammation och migrän till kvällen. Känns ju inte ett dugg rättvist, men är väl mest livet.
Men även om livet bara är så innebär en ny kalender en överväldigande lust att ta tag i, att rensa, att göra om, att ordna till, att markera något nytt. Som att det blir legitimt då. Ungefär som att det bara känns legitimt att byta (kläd)stil radikalt om man byter jobb/plugg. Man kan ju inte från ingenstans bli en annan människa, men när det så markant är något nytt så ska det väl gå bra.
Från ingenstans kom dessutom en fundering om att bli vegetarian.
Jag vet. Jag är lika chockad jag.
Vi får väl se hur mycket av livet jag orkar ta tag i först. Det är ju trots allt rätt mycket vardag att ta tag i, så ibland händer det ju att det inte finns så mycket energi kvar när disk, mat, barn, katter, plugg och det sociala är omhändertaget.
Kommentarer