När herr B.o.B. nu är bortrest tänkte jag att jag skulle få sova lite bättre. Båda arvsmassorna har ju kommit och krupit upp i sängen under natten sedan en tid tillbaka. Det brukar leda till att jag antingen ligger med ena foten på sängramen för att inte ramla ur (för att Polarn och Pyret ligger bredvid varann i mitten och behöver lite plats för att inte ligga och gnälla på varann), eller ligger klarvaken och håller i Polarn så att hon inte ramlar ur (för att hon ligger ytterst för att inte hon och Pyret ska ligga och gnälla på varann). Men nu, med en fullvuxen mindre i sängen, borde jag ju få utmärkt med plats.
Nope.
Jag låg med ena foten på sängramen, Polarn låg med ena handen på mitt öra och sitt ena ben slängt över min midja och Pyret låg i mitten. Herr B.o.B.s plats var andaktigt tom.
Egentligen ingen överraskning.
Istället för att hoppas på att få plats i en stor dubbelsäng tänker jag utnyttja min singeltid till att skamlöst njuta av en annan favorit: Jag ska gå och lägga mig nu, redan klockan 21. Det behöver jag egentligen alltid, men efter en dag med museumbesök där jag tacksamt fick hjälp av Bobbo, bubbelbad och pizzabak så känns det skönt att inte ens behöva försöka vara social.
Kommentarer