Äter gör man, sen hamnar man i matkoma.
Jag blev bjuden till en brunch som skulle gå av stapeln idag. Allt som involverar mat låter ju alltid som en väldigt god idé, men just för tillfället känner jag mig lite slut som varelse. Att då vara social i ett sammanhang där de flesta närvarande är för mig okända, kändes helt enkelt övermäktigt. Fina Pluggis är ju en empatisk människa, som dessutom känner till allt som snurrar på i min tillvaro, så hon förstod.
Men. Hon hade planterat den där idén om brunch, och därmed gjort mig hungrig. Dessutom kände jag att jag var värd att firas lite med nya befogenheter på meritlistan. Så vi begav oss till Sundby Gård och deras fantastiska brunch istället, jag och herr B.o.B.
Jag kom mig inte för att fota tallriken med varmrätter, av den enkla anledningen att jag var upptagen med att äta den.
Jag vet inte hur andra människor fungerar men för mig stämmer den gamla tesen att vägen till någons hjärta går genom magen. För mig är det beprövad vetenskap med hög evidensgrad. Jag är lycklig nu.
Kommentarer