Fortsätt till huvudinnehåll

Så akademiskt liksom.

Så vi gick en kurs där lärarna inte kan svara på frågor. Där elever kan säga helt emot varandra och komma till vitt skilda slutsatser om en och samma sak, utan att läraren ger någon riktning om vad som är det rätta svaret. Där hela seminarium kan genomföras utan att man tar med sig någon användbar information. Där man kan få flera motstridiga beslut i såväl busenkla som knepiga frågor, på en och samma dag, via mejl från kursansvariga.
Där en hel föreläsning kan genomföras utan att det är värt att göra en endaste anteckning, för den tar mest upp föreläsaren privatliv.

Idag var tiden för att rätta tentorna för denna kurs ute. Då får vi besked från expeditionen att alla andra klasser, med andra lärare, fått sina tentor, men våra lärare har inte hört av sig. När några kontaktar lärarna får de svaret att tentorna var rättade igår och svaren ska komma under dagen. När dagen är slut kommer svaret att tentorna nu är rättade och poängsatta och vi kan se poängen tentan. Tentan är ju dock inte utlämnad och expeditionen där den ska hämtas är stängd.
Så vi antar att vi ska kunna hämta dem imorgon. Men gissar att vi likaväl kan få besked om att de är rättade, igen.

Det som skrämmer mig mest är egentligen inte den bristande kompetensen. Det som irriterar är inte att när kritik riktas mot kurser blir ibland svaret att lärarna vet att ingen elev lägger de 40 timmar per vecka som studierna kräver, trots att sådana uttalanden är kränkande.
Det som gnager är inte känslan av att Socialhögskolan egentligen inte bryr sig om att ge undervisning med kvalitet, i syfte att lämna ifrån sig välutbildade socionomer med kompetens att utföra sitt yrke.
Det som gör mig orolig är att eleverna inte längre förväntar sig stöd, tydlighet och kompetens från lärarna. Eller ens förväntar sig att lära sig ordentligt i kurserna. Det som känns fel är att eleverna inte ens känner det värt att påtala brister i undervisningen längre, för att det ändå inte leder till något annat än några innehållslösa fraser från ledningen.
Eleverna själva har gett upp om att få stöd, god undervisning och kunskap genom sin utbildning och förväntar sig bristfälliga lärare och en skolledning som inte bryr sig.

Det känns inte riktigt värdigt den akademiska världen liksom.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.