Fortsätt till huvudinnehåll

Det tar sin lilla tid nu för tiden.

Det nya livet handlar ju uppenbarligen om att få saker att hända någon gång, eller ens överhuvudtaget.

Min telefon har strulat en tid, så jag har varit på gång att skaffa en ny i flera månader. Jag har bara inte haft möjlighet att komma iväg och klämma och känna på de lurar jag sett på bild, inte heller har jag kunnat hitta tid till att stå och fila med abonnemang och tjafs. För att kan man tänka sig, när jag har tid så är arvsmassorna lediga och de är inte det minsta intresserade av att hänga i sådana affärer.
Men idag kom jag äntligen iväg!
Då strulade gamla abonnemanget med uppsägningstiden så det tog försäljaren hundra år av att ringa hitan och ditan, och det slutade med att den nya luren bara kommer funka med ett tillfälligt nummer i en månad.
Visserligen tar det ju hundra år att installera en ny mobil som man vill ha den, det vill säga att göra den exakt som den gamla, speciellt nu för tiden, så jag har väl ingen brådska. Skulle jag mot förmodan få till det så går det ju säkert att vidarebefordra samtal och fixa tills nya bolaget träder in.
Det känns bara så representativt för livet just nu, att när man äntligen får tid för att fixa något, så blir det ändå inte riktigt gjort.

En annan sak som aldrig blir av längre är att gå på dejter med släkten, eftersom sjukdomar har härjat friskt varenda gång det har varit aktuellt med någon sammankomst den senaste tiden. Och kanske för att det är som att allt som skulle kunna kännetecknas som sociala sammanhang tillsammans som familj är en omöjlig ekvation. Soloframträdanden är lättare att få till liksom.
Men idag kom vi faktiskt iväg. Tjejerna fick ta på sig kalasklänningar och öva sig i den svåra konsten att bara se på när någon annan öppnar presenter.
Jag har skojat om att vi skulle vara friska den här gången. Jag skämtade med faster idag och sa:
"De kanske bara väntar på att det ska bli måndag innan de blir sjuka."
Hahahahahaha. För att de ska vänta in vardagen så att vi måste vabba. Hahahahahaha vad skojig jag är.
.....
Polarn verkar, om inget ändras under natten, vara på väg att få feber.
Sägattdetärnågottillfälligtsägattdetärnågottillfälligtsägattdetärnågottillfälligt.
Å vänta nu. Pyret pep och gnällde lite irrationellt idag, till och med för att vara hon.
.....
Jag lovar att aldrig mer skämta om Vab-guden. Vab-skämt är inte roliga. Vab ska respekteras och hedras. Jag förstår det nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.