Fortsätt till huvudinnehåll

Pyret babblar.

Pyrets senaste snackisar?
Inte bra. Sägs om det mesta eftersom det ger ett visst mått av bestämmande.
Mamma hjälpa. Tack och lov så tar kan själv en paus och damen ber om hjälp istället för att bli lätt hysterisk.
Gå ut alternativt Pyret åka kana eller Pyret gå gunga. Hon påminner lite om djur-i-bur och förskolan är efterlängtad som hjälp att sysselsätta det uppladdningsbara batteriet vi kallar dotter.
Pyret babblar. Säger hon när vi päron muttrar något om Herregud vad ungen babblar, eftersom hon gör det, typ varje vaken stund. Om inte vi lyssnar så går hon iväg och hämtar något som kan användas som telefon, som till exempel vår gamla telefon med snurrskiva, och ställer sig och snackar. Vem pratar du med då? frågar jag och får oftast Katten till svar. Samma katt som hon idag sa Kom! till för Saga Katten sparka boll. Katten ville inte sparka boll.
Tyst blir hon för en liten stund för hon har äntligen nått läsa-saga-stadiet. Hon väljer en bok, tar en i handen, går till sin inredda myshörna i sitt nya rum och lägger sig tillrätta i famnen medan man läser högt för henne. Gu så jag njuter. Det är liksom min gamla dröm om moderskap som gått i uppfyllelse.

Den andra då?
Polarn njuter som bäst av att gnaga på allt och riskera vätskebrist av det kopiösa dreglandet. Att sitta i barnstol eller gåstol får henne att kikna av skratt, att härma hennes läten eller att Pyret visar sig gör henne lika lycklig. Hon har fattat att greppa, banka och kasta saker är vad man använder nävarna till. Sen har hon förstått att ligga ner är skittråkigt när man kan stå upp. Det uppenbara problemet är att hon inte kan stå själv ännu så mamma får snällt jobba vidare på att bygga sina biceps genom att hålla henne.
De där vidriga magknipen verkar peppar-peppar ha gett sig och hennes humör är soligare men istället sover hon oroligt, det blev en timme i taget en fjärde natt också. Ska vi gissa på utvecklingsfas som vanligt? Min utvecklingsfas är väl den där ren utmattning gör en lite apatisk och medgörlig, det vill säga att barnen uppfostras enligt minsta motståndets lag för tillfället.
God natt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.